Obehagligt vackert.
Du sa aldrig nåt, bara öppnade din dörr och gick
Och där stod jag ensam kvar med en oförstående blick
Vad hade jag gjort, vad var det som fick dig att gå?
Om du inte säger nåt hur ska jag då kunna förstå
Jag har stått utanför din dörr, hört din nattliga gråt
Jag har sett dina trasiga armar, hört dig viska förlåt
Den kärlek jag hyser för dig, är större än du nånsin ännu känt
Du är mitt barn och jag undrar, vad är det som har hänt?
Hur gärna jag än vill kan jag inte läsa dina tankar
Jag kan inte gissa vad du vill att jag ska göra
Du måste öppna din mun och låta orden komma ut
Du måste våga stanna kvar och se att också jag står kvar
Jag har aldrig vänt dig ryggen för det är alltid du som går
Hör du min gråt om natten, hör du min bön om att få hjälpa dig
Låt mig få vagga dig som förr.
Lita på att jag älskar dig
Jag är redo och jag väntar.
Jag minns hur det var förr
Du sa – mamma hjälp mig, och du öppnade din dörr
Hur gärna jag än vill kan jag inte läsa dina tankar
Jag kan inte gissa vad du vill att jag ska göra
Du måste öppna din mun och låta orden komma ut
Du måste våga stanna kvar och se att också jag står kvar
Jag har aldrig vänt dig ryggen för det är alltid du som går
Låt mig få vagga dig som förr. Lita på min kärlek.
Våga låta mig ta dig i min famn och våga tro på oss tillsammans
Den kärlek jag hyser för dig, är större än du nånsin ännu känt
Du är mitt barn och jag undrar, vad är det som har hänt?
Hur gärna jag än vill kan jag inte läsa dina tankar
Jag kan inte gissa vad du vill att jag ska göra
Du måste öppna din mun och låta orden komma ut
Du måste våga stanna kvar och se att också jag står kvar
Jag har aldrig vänt dig ryggen för det är alltid du som går
Annika Saari