BUHU :/
Ja, idag är hjärtat tugnt. Efter den värsta fyllefesten i mitt liv + lite tråkiga saker från pappa så är humöret/själen inte på topp. Ibland är det så bara. Pratade lite med Marijke och det kändes bra. Jag vet att jag åker till Nepal på torsdag, men jag kan inte glädja mig så mycket för det som jag vill. Inte efter helgen. Fast lite pirrig är jag. Det är typ 30 grader där nu, en massa gulliga små barn som väntar på mig och ett helt annat liv. Känner att jag är redo på att ändra på vissa saker i mitt liv, och det tror jag denna resan skulle kunna hjälpa mig med.
I eftermiddag är det möte med mamma och Håkan, buhu vad jag är nervös!
Nu ska jag vara en duktig student och fortsätta kolla på filmen Trinity om Soviet, ganska intressant.
Ciao, Amanda
Vilken dag!
Herregud vad jag är glad idag! Helt hypad på adrenalin. Först ''försov'' jag mig, med mening såklart så att jag kunde sova ut för en gångs skull och göra lite matte. Sedan är det pjäs ikväll klockan 7 i skolan, underbart väder och meningen var att jag skulle ut och jogga med Mrs. MacDermott i detta finfina vädret. Tyvärr kunde hon inte idag heller, så vi börjar efter påsklovet. Så jag bestämde att jag skulle till gymmet eller ut och springa. MEn då ringer sötaste Felicia och säger att hon ska bo hos mig i en vecka. Shit vad glad jag blev. Fast ätstörnings-amanda kom fram och sa att jag skulle skita i att hjälpa Felicia med packningen och istället sticka ut och springa. Men den andra Amanda som sätter sina vänner före träning sa NEJ. Låter som ett litet problem, men jag fick rejält ont i huvudet ett tag. Så nu ska jag träffa Felicia vid fyra och träna imorgon istället. Hade precis möte med världens läskigaste Mr. Cannings om min Extended Essay, och det gick super! Gillar honom faktiskt lite. Eller ganska mycket.
Nu ska jag ha tydka sedan hämta min underbara Felicia.
Ciao!
In school.
Nu sitter jag här på matten och väntar på att lektionen ska starta. Blä. en och en halv period matte, sedan bär det av till ZIS och mötet med Cambridge. Hoppas det låter någotsånär. Jag vill gärna börja där, men jag har inte betygen just nu och jag vet inte om det universitetet kommer att resultera i en potentiell död. Men jag får ju en bra utbildning i alla fall xD
Har haft svenska med Anne nu, min mentor i svenska och det gick bra som vanligt. Svenska är väl mitt starkaste ämne och jag hoppas att jag kan få en 7:a i det. Just nu har jag en sexa, så det är inte mycket som krävs.
Fick precis reda på att det är lite strul med flygen nästa vecka. Jag landar tio i sex på Heathrow och ska checka in kvart över sex. Och flyget går tio i nio. Jag fattar inte varför jag måste vara så tidig. Mamma skulle ringa Heathrow och fråga om det är tvunget att vara där vid den tiden. Vi får se, till Nepal ska jag i alla fall (:
Obehagligt vackert.
Du sa aldrig nåt, bara öppnade din dörr och gick
Och där stod jag ensam kvar med en oförstående blick
Vad hade jag gjort, vad var det som fick dig att gå?
Om du inte säger nåt hur ska jag då kunna förstå
Jag har stått utanför din dörr, hört din nattliga gråt
Jag har sett dina trasiga armar, hört dig viska förlåt
Den kärlek jag hyser för dig, är större än du nånsin ännu känt
Du är mitt barn och jag undrar, vad är det som har hänt?
Hur gärna jag än vill kan jag inte läsa dina tankar
Jag kan inte gissa vad du vill att jag ska göra
Du måste öppna din mun och låta orden komma ut
Du måste våga stanna kvar och se att också jag står kvar
Jag har aldrig vänt dig ryggen för det är alltid du som går
Hör du min gråt om natten, hör du min bön om att få hjälpa dig
Låt mig få vagga dig som förr.
Lita på att jag älskar dig
Jag är redo och jag väntar.
Jag minns hur det var förr
Du sa – mamma hjälp mig, och du öppnade din dörr
Hur gärna jag än vill kan jag inte läsa dina tankar
Jag kan inte gissa vad du vill att jag ska göra
Du måste öppna din mun och låta orden komma ut
Du måste våga stanna kvar och se att också jag står kvar
Jag har aldrig vänt dig ryggen för det är alltid du som går
Låt mig få vagga dig som förr. Lita på min kärlek.
Våga låta mig ta dig i min famn och våga tro på oss tillsammans
Den kärlek jag hyser för dig, är större än du nånsin ännu känt
Du är mitt barn och jag undrar, vad är det som har hänt?
Hur gärna jag än vill kan jag inte läsa dina tankar
Jag kan inte gissa vad du vill att jag ska göra
Du måste öppna din mun och låta orden komma ut
Du måste våga stanna kvar och se att också jag står kvar
Jag har aldrig vänt dig ryggen för det är alltid du som går
Annika Saari
Skooooola
Ja, då sitter man i skolan under biologin.
Ska egentligen öppna mitt skrivhäfte och börja med fotosyntes, men har inte uppdaterat här på ett tag.
Dagarna går och det är bara två veckor kvar till Nepal. Vaddå lite smått panik?
Jag, Amanda Georgsson, 17 bast, ska flyga HELT själv till Nepal i x antal timmar. Vågar jag?
Just nu känner jag bara för att sälja min flygbiljett till någon och gå dit istället. Vet inte varför jag blivit så rädd för att flyga, men det har väl att göra med att man blir äldre. Det känns tryggt att flyga med pappa då han varit steward, men nu är jag som sagt själv. Menmen. Gå dit är väl inget alternativ antar jag.
Ciao, Amanda
Sunday
Söndag, söndag, söndag /:
Har varit ute och promenerat med päronen + bästa vovven, och nu blir det läxa som in i.
Matte i två timmar, underbart. Nej, men måste verkligen ta tag i skiten nu, jag kan inte bara skjuta upp det. I eftermiddag ska jag fika med Amanda och sedan på bio och se Shutter Island med Saulo. Kollade precis på trailern och den verkar lite lagom läskig, menmen. Det klarar jag.
Take care
Så, efter en helt ok natts sömn är jag nu fit for fight (not). Skulle egentligen fira Mariana som fyllde arton förra helgen, men Janneke som organiserar festen var sjuk. Så det blir nog nästa heög istället. Hela morgonen har jag kollat på Solsidan och Familjen Bonnier i soffan med duntäcket på magen, myspys. Och nu blir det ett ekalyptus-bad. Har snart varit sjuk i tre veckor och jag blir liksom aldrig frisk, men jag slappnar heller aldrig av. Så idag är det en slappe-/göra läxan-dag. Tråkigt, men väl behövligt. Blir också upp till Migros en sväng för att fixa lite grejor inför Nepal. Imorgon blir det fika med Amanda + örhoppningsvis en träff med Saulo - jag längtar!
Snackade i över en halvtimme med Shaina igår, den kvinnan vet hur man gör mig glad. Och Felicia. Och Megan. Ja, livet här i Schweizerlandet är inte så hemskt längre. Och people, Nepal infinner sig om endast 19 dagar! GAH!!!
Felicia, Megan och jag på Indochine. Som jag älskar dessa brudar <3
Tårar
Usch, fick precis reda på att min underbara Mrs.Zwart ska sluta till sommaren. Vi pratade om det i december och då var hon inte säker, men nu ska hon flytta tillbaka till Holland. Hon är en av de mest underbara personer jag någonsin träffat, så lite ont i hjärtat gör det (eller rätt mycket faktiskt). Hon hjälpte mig så otroligt mycket när jag kom till Schweiz och bara hatade detta land. Även om hon är kurator/allt-i-allo-organisatör på skolan så har hon och jag fått en helt annan relation än vad som man normalt har till sin ''skolvärd''. Hon är 60 bast och jag 17, men vi kan ändå dela så mycket. Skratt, tårar och aggressioner. Jag blev så klart ledsen när hon berättade det idag (dum jag var som fråga), men hon lovade att hon skulle komma på min student och att när hon kommer och hälsar på ska jag tvinga henne att äta på restaurang med mig (: En av hennes döttrar jobbar här på skolan nämligen, så hon ska hälsa på. När jag grät blev hon också så klart ledsen, och att hon inte var säker på att beslutet var rätt + mig gråtandes gjorde ju inte saken bättre för henne. Men beslutet är taget och det går inte att ändra.
Vem vet, personligen så tror jag inte att detta är slutet på vår relation, utan bara början på en ännu bättre hoppas jag.
“You never really leave a place or person you love, part of them you take with you ,leaving a part of yourself behind.''
Kärlek i luften
Ja, äntligen kommer kärleken till mig också och allt vad det innebär.
Rosa moln, pussar och kramar. Men också en jäkla massa problem och jag vet
i fan inte om det är värt det. För första gången i mitt liv har jag FÖRST förälskat mig i personen
och INTE i utseendet. Jag brukar alltid annars titta på killens utseende först, lära känna honom och
sedan avgöra. Här var det tvärtom, först lära känna honom, sedan utseendet och sedan avgöra.
Och jag vet inte hur jag ska göra.
Han är världens underbaraste och gosigaste kille, men han kommer flytta härifrån snart.
Alla som skulle se mig med honom skulle tycka att jag valt fel, eftersom att vi inte matchar varandra rent utseendemässigt. Mina kompisar skulle tycka att det var äckligt att jag var med honom, men samtidigt - VEM FAN
BRYR SIG? Jag vet att det allt som oftast är utseendet som räknas, men i denna situationen är det verkligen inte det.
Jag trivs med honom och jag vet att det är ömsesidigt. Så, har inte tagit något beslut än, men för min
del handlar det bara om att våga.
Läxor
Jepp, nu är det dags läxor - inte kul!
Matte, Svenska, Coursework, Gympa och Biologi. Panik!!
Jag ligger långt efter i många ämne, BLÄ! Vill vara duktig och prestera bra,
men jag orkar inte plugga bara. Vet inte varför.
Hade presentation på universitet idag, och ja - oxford kan jag nog glömma. Men det finns andra däremot
som är väldigt bra och som jag tror skulle passa mig bra. Men jag har bestämt mig för att plugga i UK i alla fall.
Ett steg närmare!
365 day’s of a year running around, running around and going nowhere 365 day’s and nights 365 tries to make it right
Vilken dålig bloggerska jag är! Jag som tänkte att jag skulle uppdatera minst en gång om dagen. Nä,
nu får det bli ändring. Men det är ju ingen som läser bloggen, och då känns det tråkigt att skriva.
Ska kanske skicka ut adressen till mina nära och kära så att de kan följa min vardag här. Var egentligen det som var tänkt från början ju.
Idag har jag passat barn, fjärde gången på en vecka. Totalt har jag tjänat 175 frank denna veckan, d.v.s 1225 kr.
Inte illa pinkat för att passa barn i ca tio timmar (:
Läxorna dödar mig som vanligt och jag har två stora arbeten att skriva. Ett på 2000 ord och ett på 4000 ord.
Känner mig stressad. Fick också reda på vem min mentee ska vara, eller fick välja själv. Jag valde en kille
som har ADD, typ ADHD. Jag går en utbildning i skolan där man lär sig att vara mentor åt ett barn i sjuan.
Man ska träffas lite då och då och prata om allt mellan himmel och jord. Vad som är kul, jobbigt, underbart etc.
Tanken är att det ska öka välbefinnandet på skolan, få ner mobbingen och att det ser snyggt ut på mitt CV/när jag söker till universitet. Att jag älskar barn gör det hela mycket roligare.
På torsdag är det endast 3 veckor kvar till Nepal, shit alltså!!! Frå gade Shirley idag, direktörskan (:P) på skolan om
man kunde hoppa bungy jump och göra rafting. Som svar fick jag att säkerheten var dålig och att tre hade dött av ''farliga'' aktiviteter i landet den senaste veckan. Så jag skippar nog det.
Jag och Jodell ska göra det här i Schweiz istället, känns säkrare.
Nu ska jag ringa mina släktingar.
Ciao,
